Nytt Nytt Nytt

Händer mycket spännande här nu...får redan på inom kort om jag får mej att stycket nytt jobb....å då ska mammas lilla lilla bebis (18 månader) gå på dagis jättemycket mera än nu. Det gör lite...eller nej...jätteont i mammahjärtat. Det spelar ingen roll att det inte är heltid utan bara 80 % eller att han stortrivs på dagis. BUhu!!!!

Duktig är han också min lilla prins han lär sig jättesnabbt säger dom på dagis...å då blir man ju så stolt så att man nästan går sönder och samtliga inre organ hamnar på golvet och då behöver man mycket våtservetter vill jag lova. Så därför håller man sig och säger inte att "ja jag vet min unge är den bästa ungen som vandrat på denna jord" utan man ler och skryter för familjen istället. Eller här...för er. För han är ju den bästa ungen på jorden...så är det ju bara.

Kan dock inte förlika mig att köksstolarna står uppställda på bordet för att den lille herrn inte ska klättra och slå ihjäl sig. Jag menar vi har tydliga regler, rutiner, han äter själv, somnar i sin egen säng varje kväll, förstår vad man säger, dukar av bordet, plockar in i diskmaskinen, hjälper till att klä på sig, hjälper till med allt man ber om och är glad och mysig och generös ( sa jag att han är 18 månader?) Men....för det finns ett men. VI kan inte för allt vad vi är värda få ungen att sluta klättra upp på köksbordet. Senast i helgen klättrade han upp när vi inte såg och vi hittade honom skrattandes i sin egen stol som stor en halvmeter från bordskanten. Farligt och tydligen väldigt roligt. Jag ger upp...och därmed får fröken överpedagogisk erkänna sig besegrad av 10 kg huligan.



Ljuvlig är han lik förbannat. Har givit mej i kast semesterbilderna från turkiet. Uuuuh vad ja vill tillbaka. Upptäckte dock att OAs boarding pass inte kanske är riktigt min grej....därför bildar dom hög. Så typiskt mej....men men dom ska nog komma till användning...nån gång...ja lovar...tror jag.