Men som den goda fru jag är gick jag motvilligt med på det hela och satte fart att packa.
Vi anländer till vår destination med packning för säkert två veckor. Vi är svettiga, hungriga och på vårt allra bästa campinghumör. NOT. Parkerar åbäket till husvagn snyggt och prydligt framför närmsta parkering förbjuden skylt. Riktigt nära för att liksom gömma skylten för allmänheten. Svärföräldrarna parkerar tätt bredvid med sin husbil och vips så har vi slagit läger och leksaker och grillar dräller omkring tillsammans med ölburkar, fiskespön och ett stycke gnälliga terrier.
Den gnälliga terriern firar sin nyfunna frihet med att rulla sig i fiskrens som legat i en plastpåse i vassen i den härliga sommarvärmen och riktigt gottat till sig. Den gnälliga terriern blir överlycklig över fyndet och visar stolt upp sin nya fina bajsbruna färg samt tillhörande doft. En doft som får våra sopar dagen innan sophämtning att lukta viol och nybakta bullar.
Hundkräket badas...luktar fortfarande...hunden badas igen...luktar ändå. Svärfar beslutar sin för att städa bort terriers fynd från vassen var på han börjar spy. Makens näsa träffas av doften från fiskrenset och ljudet av sin styvfars hulkande. Maken spyr.
Resten av dagen spenderar vi med att springa efter en galen ettåring samt med att fiska. Inte en enda fiskjävel nappar och vi går å lägger oss. Prick klockan sju nästkommande morgon vaknar jag av att sopbilen backar...med tjutande ljud 2 meter från husvagnen. För det är viktigt att varna när man backar ute i ödemarken klockan sju på morgonen. MIn käre son vaknar och så var dagen igång.
Bitter över att jag inte fått leva ut mina pyromanfasoner eftersom den galna ettåringen sällan är still beslutar vi oss för att elda i en stulen gammal tunna sista kvällen. Mitt på parkeringen. Korven grillas på tillhörande stulet skoavtorkargaller.
Senaste LO´n är en hyllning till min lilla hulligans spring i benen.

0 kommentarer:
Skicka en kommentar